När man närmar sig den massiva stenborgen Glimmingehus på Österlen känns både historiens vingslag och en lätt rysning längs ryggraden. Borgen började uppföras år 1499 av den danske riddaren Jens Holgersson Ulfstand, och med sina metertjocka väggar, djupa vallgrav och minimala fönster var den mer en fortifikation än ett slott.
I dag räknas Glimmingehus som Nordens bäst bevarade medeltida borg. Ett fascinerande museum där man kan uppleva vardagslivet under senmedeltiden. Men enligt sägnerna lämnar historien fortfarande spår i form av osaliga andar och paranormala fenomen. Vi får regelbundet in berättelser från besökare som påstår sig ha upplevt spöken, konstiga ljud eller en kall närvaro i de gamla rummen. Även Riksantikvarieämbetet beskriver i sin blogg Glimmingehus som en internationellt känd hemsökt plats: k-blogg.se
Riddarens fäste och borgens dramatiska historia
Jens Holgersson Ulfstand lät bygga Glimmingehus som både bostad och försvarsanläggning. Han var rådgivare till kung Kristian II och deltog i resan till Stockholm inför Stockholms blodbad 1520 (källa). Skåne tillhörde då Danmark, och den massiva arkitekturen vittnar om en tid fylld av oro och konflikter.
Under 1600- och 1700-talet förföll borgen, men under 1800-talet återuppväcktes intresset för att bevara platsen. I dag drivs Glimmingehus som museum av Riksantikvarieämbetet – men berättelserna om spöken och mystiska upplevelser har aldrig riktigt lämnat väggarna.
För den modige håller Skräckfabriken spökvandringar på slottet varje år. KLICKA HÄR för att läsa mer!
Spökhunden, jungfrun i väggen och andra skrämmande sägner
Bland de mest spridda sägnerna om Glimmingehus finns historien om en ung jungfru som sägs ha murats in levande i en vägg som straff för en förbjuden kärlek. Hon går igen på borggården och i trapphusen – och vissa menar att hon ibland visar sig som en huvudlös höna, andra gånger som en kvinna med sitt avhuggna huvud under armen, följd av sina kycklingar (källa).
En annan klassisk berättelse är den om den svarta spökhunden som stryker omkring på borgområdet. Enligt vissa är det självaste Ulfstand som förvandlat sig för att avlyssna böndernas samtal. En annan version, nedtecknad av Jonny Ambrius, beskriver hunden som en syndig slottsherre dömd att vandra som fyrfoting i evighet. Den ska inte göra någon skada – så länge man inte provocerar den (källa).
Folklorister i Skåne har också dokumenterat berättelser om en kvinna och hennes barn som förvandlats till höns som straff för en förbrytelse. Och i en av källarna sägs en gammal officer vandra med sin skramlande sabel – ett eko från ett gammalt mord. Vid midnatt hörs ibland en spökvagn med en stel kusk och en skäggig herre susa in på borggården, bara för att försvinna spårlöst (källa).
Oförklarliga upplevelser i nutid
Spökerierna på Glimmingehus är inte bara gamla skrönor. Mikael Wilson, som leder spökvandringar i borgen, berättar om egenupplevda fenomen: viskningar i tomma rum, fotsteg i trappor när ingen är där, och tunga dörrar som öppnas trots att de krävde kraft för att stängas. En person har till och med blivit knuffad i trappan till skytteloftet – platsen där en dräng sägs ha hängt sig efter ett olyckligt kärleksdrama (källa).
Jan Olofsson från Riksantikvarieämbetet har vid ett tillfälle hört röster från nedervåningen när han arbetade ensam. Men när han gick för att undersöka saken var platsen tom.
Spökjakt med LaxTon Ghost Sweden
År 2021 riggade det kända paranormala utredningsteamet LaxTon Ghost Sweden upp sin utrustning i borgen för en livesänd spökjakt. Med hjälp av EMF-mätare, rörelsedetektorer och IR-kameror registrerade de märkliga ljusfenomen och ljud. Under kvällen sägs en djupt olycklig spökdam ha gjort sig hörd via deras kommunikationsverktyg (källa).
Vetenskapligt bevisat? Nej. Men Glimmingehus har med tiden cementerat sin plats bland Sveriges mest kända spökplatser.
Glimmingehus i kulturarvet
Spökena på Glimmingehus har tagit plats även i populärkulturen. I filmen En natt på Glimmingehus från 1954 blandar Edvard Persson komik och skräck i en berättelse inspirerad av borgens rykte. Författare som Jonny Ambrius och Stefan Isaksson har dokumenterat sägnerna i sina böcker, där spökslott, spökhundar och övernaturliga vagnar figurerar.
Riksantikvarieämbetet betonar att spökhistorier också är en viktig del av vårt immateriella kulturarv – de hjälper oss att förstå både människor och platser genom tiderna.
Besök en hemsökt plats i Skåne – om du vågar
Glimmingehus är öppet för allmänheten året runt, men under utvalda kvällar arrangeras särskilda spökvandringar där professionella skådespelare guidar genom dunkla korridorer och skrämmande berättelser. Dessa evenemang är mycket populära och biljetterna säljer ofta slut snabbt.
Vill du hellre vandra på egen hand bland ruinerna? Ta då god tid på dig, studera arkitekturen och låt fantasin få fritt spelrum. Men visa respekt – både för kulturarvet och för de skuggor som kanske fortfarande rör sig mellan väggarna.
Spökhistorier är förstås just det – historier. Men vissa platser verkar bära på något mer. Glimmingehus är utan tvekan en av Sveriges mest fascinerande och hemsökta platser i Skåne. Har du själv upplevt något märkligt där? Dela gärna med dig på Spökkartan.se.
Share this content:
