En kolsvart natt i Ångermanlands djupa skogar. Runt en falnande lägereld sitter fem ungdomar när en söt, metallisk lukt av blod plötsligt sprider sig. Steg prasslar i mörkret. Vännerna stirrar ut bland granarna – något är där ute. Plötsligt hör de en av väninnornas röst mumla osammanhängande utanför tältet. Hon låter monoton, nästan som en robot, och de som är vakna kämpar mot kväljningar när den tunga blodstanken lägger sig som en våt filt över lägret.
Hundratals kilometer därifrån, i Värmlands vildmark, berättar en naturfotograf om en annan natt: hur han såg en två meter hög gestalt med avlångt ansikte och stora, runda ögon resa sig på två ben på en ö i skogssjön. Ett egendomligt tickande ljud ekade över vattnet när varelsen fick syn på honom – ett ljud som tycktes komma från varelsen själv. Han flydde i panik och svor att aldrig återvända till den platsen.
Vittnesmål från svenska skogar tyder på att en märklig gestalt – hälften människa, hälften bock – kan ha lämnat skrönornas och internetforumens värld för att hemsöka verkligheten. I det här inlägget utforskar vi Getmannen: vi hör rysliga svenska vittnesmål, lär oss hur getmannen framställs i moderna legender (särskilt i USA) och dyker ner i fakta om figurens ursprung och utveckling – i såväl svensk som amerikansk kontext. Till sist jämför vi getmannen med svensk folktro om bockar, djävulen och julbocken. Vem – eller vad – är egentligen getmannen? Läs vidare… om du vågar.
Vi tar bland annat upp Getmannen i vårat senaste podavsnitt!
Svenska vittnesmål: mörka skuggor i skogen
Flera svenskar har berättat om skrämmande möten med en getliknande varelse i våra skogar. I Ångermanland år 2015 upplevde 19-åriga Linnea och hennes vänner en rad kusliga händelser under en campingtur. Först kom en underlig lukt av blod som ingen kunde förklara. När en i sällskapet försvann en kort stund, och sedan återvände märkligt tystlåten, började stämningen bli spänd. Mitt i natten väcktes gruppen av fotsteg utanför tältet – och den fräna blodlukten kom tillbaka. “Exakt då stannade stegen upp där utanför… Sen hörde vi Linas röst [där ute]. Hon pratade osammanhängande… Hon lät lite som en robot,” beskriver Linnea. Först när gryningen kom försvann den okända inkräktaren. Nästa morgon var vännen Lina tillbaka i sitt tält, oskadd men utan minne av nattens underligheter.
Längre söderut, i Värmlands skogar, skedde något kanske liknande. Friluftsentusiasten Mathias övernattade vid ett vindskydd intill en skogstjärn. Sent på natten hörde han ett konstigt, oregelbundet tickande ljud ekande i mörkret. När han undersökte saken fick han syn på en figur som drack vatten vid sjökanten. “Den reste sig igen och jag såg då att det inte var något djur som hörde hemma i en svensk skog,” berättar Mathias – gestalten var ungefär två meter hög, gick på två ben och hade ett långsträckt ansikte med stora, runda ögon. I nästa ögonblick verkade varelsen upptäcka honom. Det mystiska tickandet tilltog, helt klart från varelsen, och Mathias flydde hals över huvud. Väl i säkerhet försökte han och hans vän nästa dag förstå vad de sett, men inget djur passade in på beskrivningen. Mathias kunde bara dra en slutsats: något okänt lurade där ute.
Dessa är två av flera svenska vittnesmål som kommit fram de senaste åren. Berättelserna liknar varandra: en märklig lukt, oftast liknad vid blod eller ruttnande kött. En skepnad skymtas i mörkret – ibland står den och iakttar på håll, ibland imiterar den en mänsklig röst för att locka eller förvilla. De som sett den beskriver en hybrid mellan människa och djur: ofta går den på två ben som en människa men har drag av en bock eller get, till exempel horn, hovar eller en pälsbeklädd kropp. Oavsett var i landet mötena skett, så har de en sak gemensamt – de lämnar efter sig vettskrämda vittnen med fler frågor än svar.
Legenden om getmannen – vad är det för varelse?
Getmannen beskrivs i moderna vandringssägner som ett skräckinjagande väsen, en korsning mellan människa och djur, som rör sig i skogens dunkel. Den klassiska bilden är att getmannen är hälften man, hälften bock – ungefär som en faun eller satyr ur mytologin. Ibland sägs han ha en människas överkropp och en gets bakdel med klövar, andra gånger beskrivs han bara som en grovt hårig humanoid med horn och demoniskt utseende.
Varelsen förknippas ofta med en fruktansvärd lukt – ett sött, ruttnande odör som kommer och går utan naturlig förklaring. Getmannen verkar också besitta förmågan att härma röster och gestalter. Enligt många historier kan han byta skepnad eller åtminstone imitera rösten av människor eller djur i närheten, som för att lura in sina offer i ett bakhåll. Vittnen har berättat om att de hört en väns röst ropa från skogen, bara för att upptäcka att personen i fråga befunnit sig någon annanstans hela tiden.
Getmannen dyker oftast upp ute i skogen nattetid. Många populära skräckhistorier utspelar sig vid ensliga lägereldar eller avlägsna vindskydd. I den amerikanska delstaten Maryland berättas det rentav att getmannen går till attack mot bilar med en yxa, och i Kentucky sägs han lura människor upp på en järnvägsbro där de kan bli påkörda (den ökända “Pope Lick Monster”).
Ursprung i USA: från lokalskröna till creepypasta
De tidigaste kända getmannens hemvister är Prince George’s County i Maryland, strax utanför Washington, D.C. Där började det redan på 1950- och 60-talet cirkulera rykten om en skrämmande figur i skogarna. Getmannen skylldes på när husdjur försvann eller döda hundar hittades under mystiska omständigheter. På 1970-talet fick legenden sitt stora genomslag i lokalpressen, och teorierna gick isär: var han en forskare som muterats i ett experiment, en demon, eller en enstöring som levde i skogen?
Även Kentucky har sin version – Pope Lick-monstret – och i Texas talas det om Lake Worth-monstret och Goatman’s Bridge. Myten har alltså flera lokala varianter.
På 2010-talet fick getmannen nytt liv på internet. Creepypastan “Anansi’s Goatman Story” blev viral på Reddit och 4chan, och beskrev i detalj hur ett formskiftande getväsen infiltrerar en grupp ungdomar på camping. Berättelsen blev stilbildande och gjorde getmannen till en global skräckfigur.
Getmannen kommer till Sverige
Via internet och poddar nådde getmannen så småningom Sverige. Creepypodden i P3 ägnade sitt tredje avsnitt åt honom, och snart började svenska lyssnare skicka in egna vittnesmål. Dessa har vi redan sett exempel på: Linnea i Ångermanland och Mathias i Värmland. Berättelserna följer samma mönster som de amerikanska: blodlukt, en skepnad i skogen, röster som inte riktigt stämmer.
Det finns inga bevis för att getmannen existerar. Men fenomenet visar hur myter formas, sprids och anpassas till nya miljöer. Det kan handla om verkliga upplevelser som tolkas genom en modern legend – eller rena skrönor som växer sig starkare för varje gång de berättas.
Bocken, djävulen och svenska folktrons paralleller
Idén om ett människoliknande väsen med drag av en bock är inte ny i Sverige. I äldre tiders folklif förknippades bockar starkt med Djävulen. Medeltida föreställningar målade upp honom med bockhorn och bockfot. Uttrycket “bockfoten sticker fram” kommer just från detta.
Julbocken är ett annat exempel. Långt innan han blev en snäll halmprydnad var julbocken en skrämmande figur. På 1700-talet gick ungdomar runt utklädda till bockar och skrämde folk, och vissa prästmän menade att julbocken var djävulskap. Med tiden tämjdes han och ersattes av jultomten.
Att kombinera människa och get är ett gammalt tema i mytologin. Grekiska satyrer, guden Pan och nordiska väsen med bockdrag visar att geten ofta symboliserat något vilt, farligt och ibland demoniskt. Getmannen passar därför in i ett gammalt mönster – men med en modern twist.
Verklighet eller legend – vågar du ge dig ut?
Så, finns getmannen där ute mellan tallstammarna – eller finns han mest i våra berättelser? Oavsett vilket lever legenden vidare, och varje nytt vittnesmål gör den starkare.
Om du själv vandrar ut i skogen en sen kväll och känner en frän lukt av något dött – vågar du då stanna kvar för att se vem (eller vad) som kommer? Nästa gång du hör en kvist knäckas i mörkret, tänk på berättelserna du just läst. Var det bara vinden… eller är han där ute och smyger?
Tror du på getmannen? Har du kanske rentav upplevt något oförklarligt i skogen som fått nackhåren att resa sig? Kommentera gärna och dela med dig av dina egna historier. Vem vet – din berättelse kanske blir nästa kapitel i sagan om getmannen.
Share this content:
